Bilder Namibia >>
Fakta Botswana >>
Fakta Sydafrika >>
Bilder Zimbabwe >>
Fakta Zimbabwe >>
Bilder Sydafrika >>
Fakta Namibia >>
Bilder Zambia >>
Bilder Botswana >>
Sydafrika, Zimbabwe, Zambia, Botswana, Namibia 2011
19 juni 2011
Till slut lyckades vi ena oss och äntligen komma till denna enorma kontinent och börja resans äventyr på spetslandet Sydafrika. Landade direkt in i 3-miljoner staden Kapstaden, vilken utsetts till världens näst vackraste stad efter Barcelona (ligger precis vid kusten och är i bakgrunden omgiven av mäktiga bergskammar med enorma utsikter). Vi bor också i Kapstadens färggrannaste kvarter kallar Bo-Kaap.
Första dagen möttes vi av knallblå himmel och strålande sol, trodde knappt våra ögon då vi hört att det skulle vara lite si och så med vädret i juni (är deras vinter här nu). Inte heller drabbade av ngn jetlag, då tiden är densamma som i Svea, så det var lätt att komma in i rytmen. Landade kl 10.05 och kunde redan vid lunch ta oss upp till det sk Table Mountain, som är en bergstopp liggandes alldeles bakom staden, och där fick verkligen se Kapstaden ifrån en enorm vy. Väldigt vackert, med både berg, dalar, vatten och grönområden runt och i hela staden.
Efterföljande dag var inte lika lyckad ur vädersynpunkt. Med växlande regn och molnighet, fick istället se till att göra lite inomhusaktiviteter. Tog oss bl a till ett ställe med stora akvarier som visar vattenlivet utanför Kapstaden. Här fanns det mesta med allt ifrån rockor, sköldpaddor och några riktigt stora hajar – kul att se dem på så nära håll även om det var en glasskiva emellan, Lova höll krampaktigt i mamma innan hon förstod att hajarna inte kunde komma åt henne J
Vi lyckas köra på i relativt snabbt tempo och idag var det tänkt att vi skulle ta en tripp till Robben Island, ön strax utanför Kapstaden där Nelson Mandela satt fängslad. När vi kom till hamnterminalen var dock alla turer inställda p g a för hårt väder, så vi fick vackert boka in en tripp efterföljande dag istället och då hoppas på lugnare vatten.
Planerna ändrades till Godahoppsudden, men då Sydafrika är svårt att resa runt i utan bil (tåg och buss begränsade), fick vi ta oss till en biluthyrare inne i stan. När vi väl skulle skriva på alla papper och visa legitimation samt körkort var det dock tvärstopp. Körkorten ligger hemma i Kungälv till ingen nytta alls, så det var bara att glömma hyrbil L Väldigt snopet då vi till slut bestämt oss för att ge oss i kast med vänstertrafiken och börjat tänka tvärtom i alla trafiksituationer. Luttrade tog vi oss istället till tågstationen och köpte oss var sin tågbiljett med målet att då endast komma halvvägs till Godahoppsudden.
Halvvägs innebar Simons Town där det finns massor av pingviner längs stranden. Kul att få se dem i det vilda, även om man stundtals fick hålla för näsan då dessa varelser inte luktade hallon direkt J Sen lyckades vi faktiskt få tag i en taxi som kunde köra oss resterande bit ner T/R Godahoppsudden till ett rimligt pris (R160). Här fick vi skåda udden och Indiska Oceanen krocka med Atlanten. Riktigt häftigt, och detta har man ju faktiskt t o m blivit förhörd om i småskolan för många herrans år sen. Att det sprang runt babianer på hela området gjorde Lova ännu mer intresserad.
Vi trivs hittills bara bra här, mkt att se och uppleva. Känslan är än så länge positiv och det ruffiga stadslivet som vi förväntade oss finns helt enkelt inte här, dock kunde temperaturen varit lite högre – men men man kan inte få allt! Folk är allmänt trevliga och tillmötesgående, känns inte alls så farligt här som man blivit förvarnade om (även om det gäller att vara på sin vakt och vi inte är ute längre än till max kl 20 då Lova ska sova). Maten är god, utan att tillhöra ngn större kulinariskt sensation och lite dyrare än vad vi är vana vid (m t p Asien).
Kram i massor o hoppas ni får en skön midsommar
Mera Kapstaden
2011-06-26
Som vanligt inte så väl fungerande Internet, problem med lite av varje så här kommer ett resemail ngt retroaktivt...
Har förlängt vår vistelse i Kapstaden med två nätter, då vi annars inte hinner med allt :0) Kan nog inte komma på någon annan stad som vi har varit i med så mycket olika utflykter att erbjuda och inom bara ca en timmes räckhåll.
Robben Island lyckades vi till slut komma ut till, och resan tog endast ca 30 min med modern färja. Fängelseön hade en klart intressant historia och blev ett sevärt utflyktsmål. Här hölls alltså Nelson Mandela fängslad i 18 år (totalt satt han 27 år), innan han kom ut och avstyrde apartheid och mycket mer därtill.
För att hoppa lite mellan aktiviteterna är ngt man inte får missa ”besök på ngn vingård”. Vi tog oss via buss upp till vindistrikten alldeles utanför stan och njöt av den enorma utsikten. Atmosfären som mötte oss med sitt sköna lugn, omgivet av dessa vackra landskap, gjorde det inte mindre passande med ett glas vin kan vi lova :0) Mellan dessa enorma vingårdar ligger en massa lyxvillor inklämda, vilket gör att man snabbt inser att klyftorna mellan svarta och vita fortfarande är påtagliga och dessvärre fortfarande finns kvar i ganska stor utsträckning.
Tyvärr är det nästintill enbart svarta man också ser arbetar fysiskt samt med lägre klassens arbete (parkeringsvakter, säkerhetsvakter på gatorna, städare etc). Arbetande vita ser man väldigt lite av och endast är på finare restauranger och butiker samt mer administrativa tjänster.
Klyftan mellan svarta och vita blev än påtagligare när vi besökte Kapstadens sk Township, motsvarande slum, favela eller ”black area”. Här var det som väntat oerhört fattigt och smutsigt, folk bodde i bara plåtskjul på väldigt begränsad yta. Trots misären var alla trevliga och nyfikna. Vi åkte också på att smaka deras hembryggda öl, vilket gjordes i ring med ca 8-10 pers i en minimal hydda där stopet på ca 3 liter gick runt i tur och ordning (smakade som beskt jäst öl, alltså ingen höjdare direkt). Vi gjorde sen allt ifrån att enbart kika in i deras hem/skjul till att spela med i orkester i form av afrotrummor (lät förvånansvärt bra om vi får säga det själva J ) . Utflykten blev klart minnesvärd och det kändes som om vi kom rakt in i deras vardag och verklighet.
Lova fick sig också ngr minnesvärda stunder, inte minst då Jessica tog av henne mössan och flickorna runt omkring insåg att Lovas lätt krulliga blonda kallufs var på riktigt. Storleendes vägrade de sen att släppa taget om Lova och helt plötsligt skulle de även pussa, krama och klappa på henne. Som sagt oerhört trevliga minnen, men snacka om klyftor med bara ngr minuters mellanrum ifrån vindistrikten till hit.
Vår planerade fortsättning på resan norrut, ifrån Kapstaden via Sydafrikas västkust upp emot Namibia, blev lite kluriga att få ihop än vad vi tänkt oss. Det finns dessvärre inte så mkt att se och göra häremellan samt att till huvudstaden i Namibia verkar bussen endast gå raka vägen ifrån Kapstaden. Detta skulle ta 22 timmar och där gick iaf vår gräns :0) Vi började då kika på alternativen och Jessica som tidigare kollat upp och drömt om Viktoriafallen verkade åter igen få sin vilja fram. Så på tisdag flyger vi till Zimbabwe och Viktoriafallen! (och sedan börjar vi leta oss västerut därifrån via Botswana mot Namibia och dess huvudstad Windhoek, varifrån vårt flyg hem så småningom går).
Tills dess, sköt om er o hoppas ni mår bra allihopa
Zimbabwe och Viktoriafallen
2011-06-29
Vips, så hade vi tagit oss med 3 timmars flyg till Zimbabwe! Nu har vi alltså lämnat pingviner o hajar för elefanter o giraffer istället :0)
När vi igår landade på Zimbabwes flygplats, visste vi mer eller mindre ingenting om varken landet eller staden (den sk Viktoriafallen), mer än att det fanns ett enormt vattenfall med samma namn som staden och som vi verkligen ville se :0) Flygplatsen visade sig vara pytteliten och hade enbart en liten turistbyrå som kunde ge oss information och hjälpa oss.
När vi frågade läget lite om landet och om det var en säker liten stad vi kommit till, svarade den hjälpsamma turistbyråkillen att byn är väldigt säker. Sedan fortsatte han med att vi inte skulle vara ute på gatorna på kvällarna, för då kunde det nämligen dyka upp elefanter eller bufflar lite här o där...coolt, men samtidigt lite läskigt.
Nästa fråga gällde givetvis det ständigt återkommande ämnet – väder! På Reines fråga ”tror du det är sol imorgon också” (med en vädjande önskan om ett Ja), svarar han att det nu är mitt i deras vinter och att de inte skulle se ett moln på himlen förrän i september…så JA det kommer att vara sol imorgon med :0) Med andra ord har vi nu lämnat ett ostablilt Kapstaden med växlande sol, moln och regn för ett vintrigt men knallsoligt Zimbabwe (med ca 30 grader på dagarna och lite kallare på kvällarna, ca 10-15 grader). Som en svensk sommar kan man säga, vilket är den bästa tiden att komma hit då det annars är enormt varmt. Även safarimässigt, d v s för att se vilda djur, är det väldigt bra tid just nu då alla djuren kommer ut till de minimerade vattenhålen.
Vi bokade en liten bungalow (här kallat Chalet) som passade oss mkt bra (stället heter Rest Camp och ligger konstigt nog mer eller mindre mitt i byn). En camping som erbjöd allt ifrån uppställda tält till relativt stora stugor med önskade tillbehör. Vi valde att bo i en mindre fristående bunglow med enbart två sängar och kylskåp, där toaletter och dusch fanns att tillgå på utsidan – precis som på en vanlig svenska campingplats alltså :0)
Det konstant dånande/mullrande ljudet ifrån motorvägen upptäckte vi först när vi skulle lägga oss, men då ljudet som sagt bara fortsatte och vi ju faktiskt är ute i ingenstans med noll mortorvägar i sikte fick vi inte ihop det. Vi kunde i vår vildaste fantasi sträcka oss till att det kanske kom ifrån järnvägen, men tillslut listade vi ut att det måste var själva Viktoriafallen som lät – snacka om brus! Idag har vi besökt detta enorma vattenfall som är ett av de 3 största i världen, vilken mäktig naturkraft. Vi gick ca 2 km och följde fallet i dess olika vinklar och man blev mäkta imponerad. Vilken vy! Åh så magiskt! Det är så vackert, men samtidigt lika läskigt som det är vackert!
Kommer nog att stanna kvar i denna lilla byhåla ca en vecka. Länge för oss, men det finns så pass mkt att göra samt tänkte vi passa på att ta lite relax i poolen som vi har några meter ifrån vår bungalow. Förutom att det är väldigt fridfullt här är det himla kul med alla djur som springer runt överallt. Apor är redan vardagsmat och viltsvin möter man också lite varstans mitt inne i stan. Än så länge inga elefanter i amok :0)
Såg att det var fint väder hemma också, det är ni verkligen värda. Njut av det så hörs vi snart igen!
Massa kramar från Djungel-Camelerna
Mera Zimbabwe & Botswana med safari
Det blev en hel vecka i Zimbabwe med många olika utflykter. Jessicas favoritutflykt village-tour, vilket innebär att man åker ut till landsbygden och ser hur människor bor och lever, var ngt av det första vi gjorde. Startade med ett besök hos en familj där vi fick titta på deras små hyddor och höra om deras seder och bruk. Allt var byggt av sedvanlig kodynga och sand…snacka om att backa tiden 100 år.
… sen åkte vi vidare till byns stora skola med ca 2000 barn (enbart färgade, alltså inte en enda vit) från 5-12 år och totalt 49 lärare. Här gick barnen i 2-skift för att alla skulle få tid och plats. Man hade t o m utomhusbänkar för att försöka hinna med allt. Först fick vi träffa rektorn som välkomnade oss så och informerade oss om skolan. Sen visade vice-rektorn oss runt i skolan och bara vandrade runt bland alla glada barn som sken upp som solsken när de såg ngt annorlunda. Vice-rektorn knackade på i ett antal klassrum som vi fick komma in i under lektionen. När han frågade om de ville hålla i Lova, räckte mer eller mindre alla upp händerna och ropade yes yes yes! En klass ställde sig upp och sjöng för oss när vi kom in, som en slags gemensam ”god morgon”-hälsning. Riktigt trevligt, ngt vi kanske skulle införa på jobbet hemma J. Verkligen speciell känsla och upplevelse att bara få se och stå mitt upp i detta underbara vimmel. Alla var klart nyfikna på oss och ville både känna på främst hår och hand. Tyvärr räcker ens händer och allt hår inte riktigt till…
Sista delen av denna 3-timmars-tur var till en kyrka där man också ordnande med skolgång. Skolan hade bara varit i aktiv i tre år och man hade svårt med ekonomin och mtrl, ex hade man bara totalt 3 st böcker i matematik, Denna dag var det dock fria dagen och då gällde modevisning och dansduell inne i kyrkan / aulan. Tre DJ’s var också uppställda på scenen och deras sprängda högtalare kördes på max. Vi fick sitta på första bänkrad och titta på. Det jublades enormt ifrån de som ej deltog och innan vi lämnade stället skulle ju givetvis Jessica upp på scen och visa ngr av sina konster (krabb-armhävningar och masken). Publiken jublade lite generat och undrade nog mest vad som hände, en vit främling som avbröt deras show med armhävningar *hmmm* J
Nästa dag var det äntligen dags för safari. Den bästa safarin i området är i Zimbabwes grannland Botswana, i ett område kallat Chobe (och med flest rovdjur i hela Södra Afrika). Gränsen ligger endast 45 min bort. Gränsövergången gick smidigt och i Botswana bor inte ens 2 miljoner, vilket gör landet relativt stabilt och fattigdomen är inte så extrem (som i Zimbabwe och Zambia). Här har poliserna inga vapen och brottsligheten är väldigt begränsad. Stämningen är manjana och folk går verkligen runt och småtrivs här.
Vi startade turen med en 10-manna öppen plåtbåt på Chobe-floden (samma flod som Kwando-floden en bit bort och Zambezi-floden i Zimbabwe). Jessica hade relativt höga förväntningar eftersom hon varit på safari i Tanzania, medans Reine inte visste alls vad som väntade. Mängden olika djur var långt över förväntan, och även hur nära vi kunde komma dem. Krokodilerna låg på rad ca 1 meter ifrån oss, flodhästarna gungade sig långsamt framåt bara en bit därifrån samtidigt som vattenbufflarna skymtades åt andra hållet och ett bråk precis inleddes av två fåglar som pickade retsamt på svansen till en 1-meters ödla. Allt händer på samma gång och inom en radie på ca 50 meter…så himla nära och fräckt *wow*. Vi låg helt still, uppkörda med fronten på denna öbank mitt i floden / deltat i över 10 min och bara kollade på. Precis som en biofilm, med enda skillnaden att vi inte vågade plocka fram chipsen för rädslan av 3-meters krokodilen som låg ca metern framför oss *läskigt*
Oj oj oj, sen var det dags för safari i bil. Med egen guide och öppen jeep gav vi oss ut i det vilda. Bion denna gång kan liknas Lejonkungen, med drösar av elefanter, giraffer, gnuer, vattenbufflar, impalas (kallade McDonalds), zebror, kodos, m m precis intill vår sakta framglidandes jeep. Senare på kvällen kom vi till ett vattenparti där många av djuren hade samlats för att dricka. Den vyn kommer vi aldrig att glömma, där man kan se alla ovannämnda djur på en och samma gång *WOW, vilken kvällssyn*!
Sen har familjen Camsel blivit lite blåsta, trodde vi skulle få bo i en lyxig lodge, men allt prutande gjorde att vi fick sova i tält istället. Lite surt att vi inte visste om det, men faktum var att det var himla häftigt att få sova i tält mitt bland alla djuren. Guiden gjorde enkel kvällsmat som åts upp under den enorma stjärnhimmel, innan tältet väntade. Lova tältade i sitt lilla tält, inne i vårt tält så hon har dubbelkampat kan man säga. Hoppade över kvällsdoppet denna kväll, som ni kanske förstår J Inte helt lätt att sova då vi visste om alla djur som fanns omkring oss, inte minst lejonen som vi aldrig fick se. Det sprang förbi 4-benta varelser i ngr timmar mit i natten och de passerade vår utomhus-entrématta, vilket fick en att lyfta ngr centimeter inne i tältet. Sen orkade man inte vara varken rädd eller vaken längre och vips så var det morgon igen.
Morgonen därpå var vi på jakt efter lejonen, men åter igen fick vi ”endast” se en massa elefanter, giraffer och andra vackra djur, dock inga lejon! Lite snopet måste vi säga, men däremot fick vi se 2 leoparder på relativt nära håll och de var betydligt mer sällsynta, så ”same same but different” J Utflykten var helt otrolig, trots tält och inga lejon!
Nu har vi lämnat Zimbabwe för denna gång med många minnesvärda tankar och upplevelser. Resan går nu vidare in i grannlandet Zambia och gränsstaden Livingstone (ruffig, sliten och fattig stad). Här finns egentligen samma utbud som i byn Viktoriafallen, med andra sidan av vattenfallet, samma safari och de andra utflykterna…så här kommer vi nog bara softa innan vi tar bussen vidare, d v s Livingstone är enbart ett delmål mot slutdestinationen Namibia. Solen lyser fortfarande på oss hela dagarna och molnen har verkligen gått i idé, så trots deras 25-30gradiga vinterkyla kan man inte önska sig ngt bättre klimat J
Ha det så himla bra hemma och hoppas ni också kan njuta av semestern, så syns vi snart!
Kram i massor
Framme i Namibia
Nu har vi även lämnat Zambia och staden Livingstone, efter en kort men matnyttig vistelse. Zambia liksom Zimbabwe var ganska allmänt slitet och smutsigt och här kändes det som om utvecklingen stannat av för ganska många år sedan. Landet är fattigt och många lever på existensminimum, d v s under en US Dollar om dagen. Här fick man sig dock en rejäl tankeställare…
Tog en buss från Livingstone till Namibias huvudstad Windhoek, vilket tog ca 20 timmar efter två poliskontroller (letade efter droger och främst horn ifrån tjuvjägeri) och en gränsövergång… lite tufft med 20 tim i sträck får vi erkänna, men det gick ändå bättre än väntat. Startade vid 12-tiden mitt på dagen och kom fram vid kl 8 på morgonen något slitna. Den som var piggast av oss var såklart Lova som sovit som en liten prinsessa hela natten, utsträckt på ett eget dubbelsäte.
Namibia är ett stort land men endast ca 2 miljoner invånare, vilket gör landet till ett av världens mest glesbefolkade land och vad vi förstått är detta också – likt Botswana – ett väldigt säkert land att turista i. Det är sedan gammalt en tysk koloni, så mycket här präglas av den preussiska tyska ordningen, med allt från arkitektur till infrastruktur. Inte många afrikanska länder som är så här välorganiserade…
Windhoek som huvudstad är helt OK, men ingen stad man stannar längre än behövligt i. De flesta kringresande verkar dras till havet, och vi likaså :0), så nu har vi åkt ca 4 timmar rakt väster ut till kuststaden Swakopmund (med ett minibussbolag som passande nog heter Town Hopper). Swakopmund är en rejält växande stad med fokus på turister och semesterfirare (inkl. inhemska sådana), vilka verkar komma ifrån världens alla håll och kanter. Har inte hunnit utforska så mkt än, men denna kuststad har Namiböken på ena sidan och havet på andra och här ute vid Atlantkusten kommer vi att stanna ett tag nu med diverse utflykter på schemat, inkl relax!
Landade in på ett sprillans nytt guesthouse, vilket invigs med oss som de första gästerna (öppningsfesten äger rum ikväll, och vi är inbjudna *jippiiiiiii, gratismat och dryck :0). Ägaren är samma som där vi bodde i Windhoek. Nytt, fräscht och kul att få vara ”testpersoner”, även om allt inte är helt klart än. Får se hur vi klarar oss i backpackermundering gentemot kostymklädda investerare, bankrepresentant, resebyråintressenter, renoveringsfirmachef etc…ska bli riktigt spännande :0)
Trots sin självständighet och struktur importerar Namibia näst intill allt (mest ifrån Sydafrika), och den egna inkomsten kommer främst ifrån gruvindustri, fiske och turism. Det lilla vi sett av människorna i Namibia är att de på ngt sätt är lite elegantare, nättare och mer fokuserade på sitt yttre än folket i de övriga grannländerna. För att försöka förklara mer av landet, hänvisar vi till en man vi sprang på i Windhoek (huvudstaden) som sa att Namibia är den perfekta mixen med en standard ifrån Europa och en atmosfär som i Afrika!
Malaria och HIV/AIDS är dock ett stort problem i landet. Efter Sydafrika kommer tydligen Namibia som värsta drabbade landet i världen med HIV/AIDS. I Namibia är det status att få barn tidigt, redan vid 17-19 års ålder, då man påvisar att man är vuxen och kan stå på egna ben. Detta gör att ingen skyddar sig och HIV bara sprider sig än mer. Dessutom har Namibias regering infört gratis bromsmedicin till alla som är drabbade, vilket ju är väldigt bra men å andra sidan tyvärr gör situationen värre då folk skyddar sig än mindre. Förr kunde man tydligen se väldigt tydligt vilka som var drabbade (magra, dimmig blick etc) men nu verkar folk istället förlita sig på gratis bromsmedicin och alla yttre tecken på sjukdom skjuts upp 10-tals år (inkl. förståndet verkar det som).
Nu hoppar vi friskt mellan ämnena, men sist men inte minst alla dessa underbara frisyrer! Jessica är helt galen, alla afro-frillor, fantastiska flätor och fantasifyllda frisyrer gör henne fylld av avund. De är så otroligt vackra i håret och mer eller mindre har alla antingen uppsatt, kort eller rakat hår. Ingen kan ha utsläppt hår förutom de som är inspirerade från europerna och har plattat sitt hår till vårt stora förtret. Att platta och bleka ett afrikanskt hår är ju inte bara fel utan dubbelfel! :0)
Massa kramar till er alla
Mera Namibia
2011-07-14
Kvar i Namibia och kuststaden Swakopmund. Man känner att värmen nu stiger för varje dag, och kvällstempen likaså. Idag har det blåst en del, men de varma vindpustarna har kommit ifrån Namiböknen (öst) så därför känns de mer som hårfönen hemma :0)
Har även relaxat en del på stranden det sista, alltid lika skönt. Mindre skönt är dock vattentempen med sina iskalla Atlantengrader – då stannar man helst uppe på land, framförallt om man heter herr Camsel…
Tog en båtutflykt från fiskarbyn Walvis Bay häromdagen (ligger ca 20 min rakt söderut ifrån Swapkopmund), som visade sig innehålla ngr överraskande för oss helt nya grepp. Vi hann bara ut ngn minut ifrån hamnen med vår stora katamaran (för ca 40 pers) innan en säl hann ifatt oss. Den surfade i vattenvirvlarna efter vår båt och hoppade lätt fram och tillbaka i svallvågorna (sälar kan tydligen simma i hela 70 km/tim). Efter ytterligare ngn minut hoppade sälen upp i båten i farten vilket kändes som om vi blivit bordade av pirater eller nåt liknande.
Skepparen visste precis vilken säl det var och hade t o m döpt honom. Vi fick klappa på sälen medan han fick en massa fisk. Sen hoppade han i igen. Vi fortsatte därefter ut till ett stort område med massor av sälar, 1000-tals sälar låg på rad och skrek i högans sky. Sedan som på en given signal började ett 100-tal av dem att ta sig ut i vattnet och simma emot båten, samtidigt som de plaska rejält, hoppade och bara allmänt såg ut att roa sig. Roligt att få se sälarnas egna Hawaii :0)
Fick även se ett gäng delfiner som simmade med oss, eller rättare sagt katamarankölarna på båten. Vi hade turen att få skåda 2 jättehopp alldeles framför oss, utförda av 2 riktiga bjässar till delfiner. Man blir alltid lika imponerad och får alltid en speciell känsla för dessa underbara djur, speciellt när de är ute i det fria vilda.
På vägen tillbaka till hamnen åkte vi också förbi Namibias kända ostronodlingar, vilka tydligen ska vara de bästa i världen. Det enormt planktonrika och kalla vattnet gör att ostronen växer sig färdiga på ca 7 månader och då är extremt fasta i köttet. För att uppnå samma storlek i Europa tar motsvarande minst 2 år, men då har köttet av en helt annan konsistens (mkt mer slajmigt). Givetvis serverades vi dessa ostron på båten, tillsammans med mousserande vin och tilltugg *mums fillibabba, även om vi i utflyktspriset väl betalat för hela kalaset*
På tal om ostron så fick vi nöjet att prova detta på invigningsfesten av vårt boende, ngr dagar innan. Det var första gången vi båda smakat ostron och de fanns då med lite olika smaksättningar. Var väl helt ok, men inget som vi direkt fastnade för. Sedan dök det upp grillade ostron och de var helt fantastiskt goda. Skulk och Nadia, som ägarna heter, var väldigt frikostiga med allt ifrån ostron till vin. Lite för mycket vin kanske – glasen fylldes på innan vi tömt och kvällen blev bara trevliga och trevligare :0) Till middag bjöds det på kudo-kött (liknande rådjur fast mycket större och lever här i södra delarna av Afrika). Till bords hade vi amerikanen Mark som doktorerade inom antropologi (med ngn konstig och odefinierbar inriktning mot gruvindustrin och djurlivet i öknen…hmmm kanske jobbade han för FBI eller CIA vad vet vi :0) På andra sidan bordet dök sydafrikanen Jan upp. Även han i vår ålder och med skön brytning på engelskan (likt andra sydafrikaner). Jan drev en stor fruktgård 1,5 tim ifrån Kapstaden, där gården gått i arv sedan 1700-talet. P g a vintern var det mindre att göra för honom för tillfället så fick ett ryck, köpte en MC och drog upp till Namibia bara så där över en långhelg. Snacka om skön inställning till livet…
Vi skrev tidigare att det inte varit ngn speciell matsensation, i alla fall inte i de tidigare länderna, men här i Namibia har mat och dryck var väldigt varierande, smakrikt och tillråga på allt extremt prisvärt. Häromdagen delade vi på 2 kg revbenspjäll med fyra glas vin och notan slutade på 160 kr – inte så tokigt :0) På restaurang kostar öl och vin under 10 kr – tror knappt det är sant när Lovas vatten är dyrare. Igår åt vi på en fiskrestaurang ute på en pir med otroligt goda fiskrätter, hur gott som helst (även om räkorna som vi provade en annan gång, inte slår dem vi har på västkusten :0)
Det som har varit klart dyrast under resan är alla resor/turer och utflykter, även om utflykterna har varit väldigt innehållsrika och överraskande bra, alltså inga utflykter som är framkrystade bara för att tjäna pengar på oss turister.
Kommer inte att korsa några fler gränser nu, men för övrigt har det varit otroligt smidiga gränsövergångar vad gäller både väntetider, visumansökan och priser. Det har räckt att fylla i en ensidas visumregistrering på plats och sen bara betala, därefter ngr stämplar och de vanliga rutinerna innan man kommer över. Den enda övergången som varit lite bökig och med mkt folk var den ifrån Botswana (Chobe Natinal Park) tillbaka till Zimbabwe (då vi åkte på ny visumansökan p g a icke multi-entry, samtidgt som en pensionsresa med avdankade tyskar dök upp, att dessa gamla krigsförlorare aldrig ger upp…).
Kram i massor till er alla
Från oss alla 3 Cameler
Township, Sossesvlei sanddyner etc
2011-07-19
Väl framme i Namibias semesterort nr 1 Swakopmund stannade vi där en hel vecka, och det var verkligen ett mysigt ställe med en hel del utbud både vad gäller strand, utflykter och shoppingprylar. Killarna på marknaden kände igen oss ganska väl efter ett antal timmar bland deras trämasker, träslevar, trädjur och allt annat man kan tänka sig i trä…blev alltså en del inköp här :0)
Pratade lite extra med två utav försäljningskillarna, vilka båda bodde i Swakopmunds slumområde (sk township), och de kändes klart trovärdiga och snälla så vi följde med dem på en privat tur till deras hemområde ca 5 km utanför stan (ganska svarta pengar kan man säga).
Vi har varit på liknande turer förut, men det är alltid lika sevärt och insiktsfullt då alla dessa ställen skiljer sig åt. Här bodde de i utkanten av öken och det var otroligt torrt, regnade väldigt sällan. Det var givetvis otroligt fattigt och människorna levde i sina sedvanliga små plåtskjul utan varken el, vatten och toa. Vatten fanns dock vid ett fåtal utposterade stationer där man handlade sina liter på speciella vattenbetalkort. Vad gäller toaletter hade de dessa gemensamt, där ca sex hushåll delade på ett separat toa-plåtskjul. Township:en hade växt enormt bara det sista året, då folk i från norra Namibia sökte lyckan i de nya gruvprojekten som startats. Alla skjulen här var uppbyggda för att någorlunda klara sand och vind, men nästan inga av skjulen skulle klara regn, vilket hade visat sig för ngr månader sedan då det tydligen kommit en del regn med flytande golv som resultat *stackarna*
Den stora skillnaden mot tidigare, var uppbyggnaden av dessa kåkstäder. Lika små hyddor som vi sett tidigare, men inte alls lika tätt inpå varandra och alla små hyddor hade en egen liten tomt (om man kan kalla det för tomt). Likheten till de vi sett tidigare var att alla var glada och tillmötesgående trots all misär och fattigdom. Tyvärr såg vi också en del alkoholproblem och vad vi förstod fanns det även en del droger som missbrukades ganska flitigt. Vi kände oss dock inte speciellt hotade av det, så ni behöver inte vara oroliga. Ändå ”intressant” att få möjligheten att promenera runt i området tillsammans med killarna och se deras vardag och verklighet – en annan del av Afrika som dessvärre verkar ha kommit för att stanna. Vi har det hyfsat bra i Svea kan man säga…
För övrigt så fungerar allt utmärkt med Lova. Vi hittade också en speciell restaurang (kallad Napolitana) i Swakopmund, som hade allt från pizza till den finaste fisken och steken. Här tillbringade vi ett antal kvällar. Lova blev så förtjust i en av pizzabagarna att hon knappt kunde släppa honom med blicken, och gissa om hon blev överlycklig när han kom ut med en pizzadeg som hon själv fick baka ut för att sen få smaksätta med tomat, ananas och skinka tillsammans med honom! :0)
Nu har vi precis kommit tillbaka till Windhoek (Namibias huvudstad), efter en av resans höjdpunkter. Vi hade som mål att ta oss till Namibias öken (sk Namiböknen) och då även få skåda världens högsta sanddynor (området kallades Sossesvlei) och efter mycket letande och sökande hittade vi tillslut en resa/tur på kort varsel som kunde ta oss dit. Resan dit var lång med sina ca 35 mil på mestadels hyfsat bred grusväg, men med två egna halvgalna guider och deras ganska nya Wolksvagen-bil tog vi oss fram hyfsat snabbt rakt ner/söder ut i landet.
Landskapet var helt öde hur många mil som helst så man förstår lätt varför Namibia är ett av världens mest glesbefolkade land. Väl framme i öknen var det dags för camping med tält igen. Tyvärr blev vi trots 140 km/h ngt sena och missade den planerade solnedgången med några minuter – skulle tydligen vara magiskt vacker på toppen av en speciell sanddyna (Elim dune). Kvällen njöt vi med fantastisk kudu-stek och härlig atmosfär innan vi somnade i det kyliga tältet.
Morgonen därpå gick vi upp tidigt i ottan för att njuta av soluppgången istället.
Först av alla fick vi nöjet att bestiga denna utsedda sanddyna, ingen enkel match med Lova vill vi lova (lite fyndigt vá :0). Det var som att springa uppför på tjockmatta i motvind typ, men det var klart värt mödan. Väl däruppe satt vi och njöt av solen som sakta steg upp och började belysa hela denna dal med rödgult märkligt sken. Lättare var det dock nedför sen, speciellt då Lova märkte att man kunde ”åka skridskor” ner, som hon så skönt uttryckte det :0)
Åkte därefter direkt vidare till Deadvlei (där vlei = valley/dal), en uttorkad sjö mitt bland alla sanddyner, och här var man verkligen mitt ute i öknen. Den sedan 300 år uttorkade sjön hade ljusgrå sprucken lerbotten med enstaka kusliga döda och svarta träd i. Låter kanske inte så speciellt men det var en väldigt häftigt syn och att de stod kvar är ju ett under (verkade bero på mastodontlånga rötter). Fick även nöjet att se en canyon som tydligen vattenfylls under regnperioden, men vintertid blev så pass uttorkad att man kunde klättra ner de 20-30 metrarna och ”labyrint-vandra” runt på botten.
Dessa olika ökenäventyr ingick alla i samma tur (tillsammans med de halvgalna reseguiderna) och vi var ute tre dagar och två nätter. Väldigt dyrt, men ända klart värt det!
Nu ser vi fram emot vår sista kudu-stek ikväll för att sen komma hem till Svea och Västkusten igen…borta bra men hemma bäst! :0) Sammanfattningsvis har resan varit klart bra med annorlunda med många olika och helt nya upplevelser. Man skulle kunna säga att i alla fall södra Afrika är gjort för att turista runt med egen bil och med väl tilltagna priser på alla turer, men med väldigt bra innehåll.
Lite kul info som vi inte fick med vad gäller främst Sydafrika:
- Alla sedlar i Sydafrika har djur på sig istället för (kända) människor…
- Taxibilarnas taxameter i Kapstaden rulla olika fort, så det gäller inte bara att ”åka på taxameter” utan även välja rätt taxibolag (bäst är Excite följt av Intercab)
- Besökte en restaurang som heter Africa Café som fokuserar på kultur och matupplevelse där vi testade massor av olika afrikanska rätter, 15 st ingick i detta paket (finns även en liknande restaurang som heter Mama Africa men tydligen med mer hög musik och mer partystämning)
- Testat att äta krokodil som för övrigt inte var så gott som vi trott.
Tack för denna gång alla ni som följt oss, och vad gäller bilder kommer de som vanligt lite senare när vi väl kommit hem och gjort ett sjyst urval ifrån alla 1000-tals bilder :0)
Ha en bra sommar så ses vi snart!
Massa kramar från ett soligt Afrika med 3 extra kameler